Shinjuku

Jag, min kompis Sarah och Jonas åkte till Shinjuku i söndags. Den ursprungliga avsikten var att åka till Harajuku och titta på cosplay... som sagt var det söndag, och då lär det tydligen vara allra flest galningar där.

Vi tog tunnelbanan till Shinjuku och tänkte att vi säkert skulle kunna lista ut hur man tog sig vidare till Harajuku där, eftersom Shinjuku-stationen är en stor sådan och så vidare. Det hade säkert gått att lista ut också, men det var varmt, vi var hungriga och det kryllade av människor. Till skillnad från i Mitaka har folk lite mer bråttom i Shinjuku. Vi blev stressade helt enkelt, så vi bestämde oss för att gå ut och titta på Shinjuku istället när vi ändå var där.

En vän hade berättat om ett enormt varuhus som skulle ligga nästan precis till stationen, så vi försökte hitta det, och vi hittade åtminstone ett stort varuhus som låg helt nära stationen, men om det var exakt samma som vi blivit tipsade om vet vi inte, vilket förstås kan kvitta. Det heter Odakyu och ser ut såhär:

Det finns dessutom en del, ungefär lika stor, på andra sidan vägen. Den ena verkade innehålla enbart elektronikprylar, och den andra innehöll kläder samt en våning med restauranger. Båda husen hade väl en åtta-nio våningar... Vi gick inte så mycket i affärerna dock, eftersom det visade sig vara så gott som enbart märkeskläder och typ allting således kostade minst 15000 kronor. Hur som helst, det är ett bra ställe att åka till om man vill stå och dregla i exempelvis en hel affär med Chanel, eller om man råkar vara rik.

Eftersom vi var hungriga letade vi upp ett ställe att äta på istället. Vi var ganska sega och obeslutsamma allihop, så vi gick väl runt hela restaurangvåningen fem gånger eller så innan vi bara gick in på första (eller hundrasjuttionde) bästa.


Jag och Jonas beställde ett setto miiru (set meal) med furaido chikin (fried chicken) som titelingrediens. Sarah beställde något som påstods vara en omelett, men visade sig vara ris med ett mer eller mindre rått ägg över. Till vänster kan ni se hur det såg ut när hon blandat det. Hon klarade inte av att äta så mycket av det, men jag tyckte faktiskt det var gott, även om det var så mjukt att det kändes som bebismat. Jag och Jonas gav Sarah några kycklingbitar var och hon fick hälften av mitt ris, så vi blev mätta allihopa.



Såhär såg det jag och Jonas beställde ut. Det var väldigt mycket mat för att vara i Japan; vi har glatt oss en del åt de för oss lättviktare mer lagom portionsstorlekarna. Det är alltid intressant när man inte har en aning om vad det är man äter. För några år sedan skulle jag ha varit mycket mesigare med att testa skumma saker... tur att jag inte var här då (jag hade väl svultit ihjäl).

Ris, kyckling, misosoppa kålsallad och två tallrikar med skumma saker som inte var särskilt goda. Kycklingbitarna var stora och sega och därmed lite pikanta att få i sig...

Jag hittade en liten affär (ute, inte på Odakyu) där jag köpte en billig kjol att ha till Hawaii-temat. Det var det enda inköp som gjordes (förutom mat), så vi uträttade väl egentligen inte någonting, men det var ganska roligt i alla fall. Vi såg i en cigarettautomat (de har cigarett- och dryckesautomater i varje gatuhörn här) att cigarettmärket Seven Stars, som röks i mangan (och animen) Nana, finns på riktigt! Lite lustigt (vi är lättroade).

På vägen tillbaka såg vi, utan att ens leta efter det, hur man tog sig till Harajuku (man byter till Yamanote-linjen och går av på stationen som heter Harajuku).


Och som avslutning:


Jag kunde inte låta bli att fotografera det här, men det blev inte så skarpt. Det står hur som helst "this coffee is dripped one by one person by one". Jag undrar vad de menade...