Asakusa är en stadsdel som en gång i tiden var lika trendig som Shibuya är i dag. Efter andra världskriget förlorade den sin status som modeområde, men den är å andra sidan hem till några mer gammaldags turistattraktioner, närmare bestämt två tempel och ingången till en väg som leder till ett av dessa tempel. Därtill står bryggeriet Asahi Breweries huvudkontor att finna här.
Den gigantiska röda rislampan som hänger vid Kaminarinon; ingången till vägen till templet Sensou-ji.
Och här är själva templet. Tyvärr en mörk och regnig bild.
Vårt stackars pyttelilla rum på vandrarhemmet, totalt belamrat av våra grejor.
Utsikten från en bro till en annan; tyvärr väldigt suddigt.
Asahi och dess blinkande neonskylt på väg att bli helt röd.
Vårt stackars pyttelilla rum på vandrarhemmet, totalt belamrat av våra grejor.
Utsikten från en bro till en annan; tyvärr väldigt suddigt.
Asahi och dess blinkande neonskylt på väg att bli helt röd.På torsdagen när vi kom till vandrarhemmet hade vi varit uppe i över ett dygn. Eftersom vi inte ville få helt förstörd dygnsrytm stannade vi uppe tills det blev kväll. Innan den kom hann vi äta kare, japansk curry som inte blev japansk curry eftersom vi råkade beställa indokare istället (indisk curry). Den var också god i och för sig. Ägaren/kocken/kyparen förstod inte ett ord engelska och vi var dödströtta så det var ganska upplagt för missförstånd.
När vi gick och lade oss måste vi ha varit uppe i minst 35 timmar, men så vaknade vi inte på femton timmar heller. Jag tror aldrig jag sovit så länge förut. Vi mådde förstås ganska tjockt dagen därpå, men det var i alla fall mycket bättre än första dagen. Vi åkte till Akihabara för att leta efter bland annat mobiltelefoner, men kom tillbaka med "bara" en kamera; en Nikon Coolpix S170, med meriter som 14.5 megapixlar, till säkerligen hälften av vad den skulle kosta i Sverige, om den nu ens kommit ut där än...
Tyvärr hann vi inte gå så mycket i Akihabara (som sagt sov vi länge), utan det blev mest ett rännande på Yodobashi, en enorm elektronikkedja (varuhuset i Akiba hade nio våningar); fram och tillbaka mellan kameravåningen och våningen där mobilerna fanns.
Vi tog tunnelbanan tillbaka till Asakusa där vi gick och tittade på templet. Emellertid regnade det så vi satte oss snart på vandrarhemmets bar istället, där vi pratade en del med en amerikan och en skotte (och den japanske bartendern).
Söndagen tillbringades i Kichijouji, och den utflykten förtjänar ett separat inlägg.
När vi gick och lade oss måste vi ha varit uppe i minst 35 timmar, men så vaknade vi inte på femton timmar heller. Jag tror aldrig jag sovit så länge förut. Vi mådde förstås ganska tjockt dagen därpå, men det var i alla fall mycket bättre än första dagen. Vi åkte till Akihabara för att leta efter bland annat mobiltelefoner, men kom tillbaka med "bara" en kamera; en Nikon Coolpix S170, med meriter som 14.5 megapixlar, till säkerligen hälften av vad den skulle kosta i Sverige, om den nu ens kommit ut där än...
Tyvärr hann vi inte gå så mycket i Akihabara (som sagt sov vi länge), utan det blev mest ett rännande på Yodobashi, en enorm elektronikkedja (varuhuset i Akiba hade nio våningar); fram och tillbaka mellan kameravåningen och våningen där mobilerna fanns.
Vi tog tunnelbanan tillbaka till Asakusa där vi gick och tittade på templet. Emellertid regnade det så vi satte oss snart på vandrarhemmets bar istället, där vi pratade en del med en amerikan och en skotte (och den japanske bartendern).
Söndagen tillbringades i Kichijouji, och den utflykten förtjänar ett separat inlägg.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar