Världens största stad erbjuder naturligtvis ett sprudlande nattliv. Det finns ett antal möjliga sätt att jaga bort småtimmarna och jag tänkte skriva ett par artiklar om de olika alternativen.
Först ut är nattklubbar.
Tokyos främsta, största och mesta nattklubbsdistrikt är utan tvekan Roppongi (六本木), den stadsdel som fotot till höger visar. Det är också Tokyo-utlänningars högkvarter och förmodligen ett av ytterst få områden i Japan som faktiskt kan vara/är farligt. I andra stadsdelar känner jag mig betydligt säkrare än i Växjö. Det är en av de bästa sakerna med Japan; våldsbrott är ganska sällsynta och folk som tappat bort sina plånböcker har mycket god chans att få tillbaka dem utan att det fattas en ynka liten yen.
Bortsett från en viss nivå av fara kan Roppongi vara nog så trevligt. Vill man äta utländsk mat kan man hitta det mesta här, till exempel en svensk restaurang vid namn Lilla Dalarna. Emellertid kan man oftast hitta billigare och ibland bättre ställen i andra stadsdelar. Roppongi bjuder också på mängder av museer, bland annat Japans största konstmuseum. Här finns två ganska nybyggda enorma shopping- och restaurangkomplex, Roppongi Hills och Tokyo Midtown.
Trots dessa ansträngningar är och förblir Roppongis stora berömmelse nattlivet och mängden av gaijiner (utlänningar). Om man besöker Tokyo utan japanska vänner och utan någon japanska är Roppongi ett mycket lämpligt distrikt för nattliga nöjen. Många barer, restauranger och klubbar är snarare inriktade på utlänningar än på japaner.
Vill man se det värsta/bästa (beroende på hur man ser det) av Roppongi bör man bege sig till Gas panic. Det är en klubb/bar som sträcker sig över tre våningar. Nedersta våningen är Club 99, öppen från nio på kvällen till nio på morgonen. Andra och tredje våningen är bar och sedan mer klubb. Har man inte en drink i handen riskerar man att bli utslängd. Banners med texten “you must be holding a drink at all time” var visserligen övertäckta när jag besökte stället, men det gick omkring vakter som då och då uppmanade en att köpa en ny drink om man ville vara kvar.
Hit kommer desperata japanskor för att slå klorna i västerländska män och vice versa. Utländska tjejer och japanska män är i klar minoritet. Tjejerna är knappt påklädda och “dansen” närmare sex än regelrätt dans. En nyzeeländsk vakt som mycket motvilligt försökte tjäna ihop till brödfödan på Gas panic pekade bort mot dansgolvet och sa att han var glad att han inte patrullerade där, bland slagsmål och kopulerande. Gas panic är ett syndanäste som heter duga och den ultimata Roppongi-klubben.
Roligare kan man i så fall ha i Shibuya (渋谷). Utlänningar ser man många även här, speciellt på klubbar, men till skillnad från i Roppongi finns det gott om japaner också. Helgerna i Shibuya är ett fantastiskt myller av liv. Det går knappt att ta sig fram på gatorna, men det är inte ett stressigt eller hårt klimat som råder, vilket gärna är fallet i stadsdelar med mycket folk. Shibuya är de japanska tonåringarnas paradis. Här finns det berömda varuhuset 109 där alla blonderade, permanentade och märkesväskprydda gymnasietjejer shoppar sina mer eller mindre (oftast mer) extravaganta kläder. Här finns statyn av den lojala hunden Hachiko; mötesplatsen framför andra i Tokyo, och här finns ett enormt övergångsställe, eller snarare flera - ett system av övergångsställen där man kan gå åt alla håll.
Vad gäller klubbar i Shibuya finns det ett rejält tilltaget utbud, om än inte lika stort som Roppongis. Atom är en av de större, med tre våningar och events så gott som varje dag. Musiken här är bra, till skillnad från många andra klubbar i Tokyo där DJ:s plötsligt börjar spela ballader och fumlar in pauser mellan låtar så att dansgolvet plötsligt blir en zon för förlamade fån. På fjärde våningen (Atom börjar på fjärde våningen), “psychedelic floor”, spelas trance, femte våningen - “main floor” - bjuder på epic trance, hard house etc., och sjätte våningen är lika med hiphop-våningen.
En annan trevlig klubb är Pure. Det är en ganska liten klubb som ligger en våning under marken och dess främsta attraktion är all night nomihoudai (öppen bar/all you can drink) till en billig penning. Musiken är bra även här, och människorna är trevliga.
Ifall Shibuyas klubbar inte är tillräckligt kan man hoppa på en gratis buss till Tokyos största klubb, Ageha. Resan tar ungefär 40 minuter, men de har ett verkligt högteknologiskt ljudsystem, berömda DJs, grym design på inredningen och till och med en pool. Priset beror på vad som är på gång men är i allmänhet något dyrt. Jag måste dock påstå att trots både slantarna och det olägliga läget är stället värt ett besök på Halloween...
Inlägg
