"Hemma"

Jaha, då var man "hemma" igen, med fetstilta citationstecken. För hemma är ju Tokyo. Allt känns så overkligt. Drömmer jag? Känns som jag varit borta så länge.

Från så gott som total frihet och tillgång på nästan allt vid vilken tid på dygnet som helst till skärgårdsö med närmaste mataffär på en annan ö. Från att ha min fästman två minuters cyklats ifrån min korridor till att ha honom på andra sidan Atlanten (i Florida, närmare bestämt). Från att ha saker att göra och mängder av människor att göra dem med till att inte känna en kotte.

Det är förstås inte enbart negativt. Jag håller på att bli av med kilona jag la på mig. Jag har mina hundar och katter och min familj. Det står vin i kylskåpet och jag delar inte längre ett rum på 12 kvadrat med en japanska. Inte för att jag inte saknar min söta lilla rumskompis! Men jag har i alla fall fått träffa min käraste vän efter tio månaders saknad. Dessutom är köket enklare att använda, det kryper aldrig decimeterlånga tusenfotingar i handfatet och jag kan läsa 100 % av allt överallt.

Men kassörskorna är sura, busschaufförerna ohyfsade och unga tjejer bitchiga. Men ja, å andra sidan känner jag mig mindre fet nu när jag inte är omgiven av plankor och jag behöver inte hålla mig för skratt när jag står i kassan och lyssnar på tiraden av artigheter.

För övrigt är det skönt att slippa vara blöt en halvtimme efter duschen på grund av fuktigheten. Kanske kommer jag få lite tid över till att skriva alla de där blogginläggen jag hade tänkt skriva medan jag var i Japan.

Mest av allt så saknar jag alla. Så många underbara människor jag lärde känna det här året. Och även ett antal mindre underbara personer, som även de alltid kommer ha en plats i mitt hjärta. Samt så många jag inte lärde känna hälften så mycket som jag hade velat. Tio månader är en så kort tid, trots att den är lång nog att förändra allt och dig för evigt.

Om fjorton dagar bär det av till Florida! Ännu en resa på 10 timmar+... men det är det värt.