Karaoke

Jag saknar karaoke! Att för en spottstyver hyra ett litet rum där man kan sjunga/skrika hur högt och dåligt man vill och för ännu en spottstyver få beställa obegränsat antal drinkar i två timmar. Jag saknar att hålla i en mikrofon och hoppa omkring i soffan, att ha en cocktail i varje hand och att få vara hur oelegant och barnslig som helst.

Jag saknar det till hundra procent genuina umgänget över musik, att upptäcka vilka låtar och artister man har gemensamt, att med tre-fyra andra personer sjunga låtar som alla gillar och kan utantill. Endorfinkicken är obetalbar. Det är eufori!