3WD

Jag saknar min kära korridor, 3WD eller 第三 (dai-san) som den gick benämnd. Den av ICU:s tjejkorridorer som är känd för energi, mindre strikta regler och lite allmän galenskap. Jag saknar att ha en rumskompis som sitter och pluggar och knarkar kaffe hela nätterna... jag saknar till och med väckarklockan hon aldrig stängde av under sitt evinnerliga snoozande.

Jag saknar det trånga lilla köket, som alltid bjöd på möjligheter till att öva på min japanska. Samtalen brukade inledas med matsnack och stämningen var alltid hög. Jag saknar också det härliga stora duschrummet, som gjorde alla utbytisar nervösa till en början men som sedermera blev ganska så älskat. Därinne brukade samtalen bli mer personliga och atmosfären var alltid avslappnad. Jag använde inte det stora badkaret särskilt mycket, mest eftersom det tog en halvtimme att fylla och det oftast var rätt varmt, men nu i kalla vinter-Sverige skulle jag ge vad som helst för att få krypa ner i det skållheta vattnet.

Jag saknar de fina bufféfesterna vi hade ibland; knytkalas med 37 personer. Alla tog med sig något och alla i korridoren var matälskare, så dessa tillställningar var tämligen glädjefulla.

Jag sitter på biblioteket och skriver på min c-uppsats (host, host) och den här bilden gör mig hungrig.

Jag saknar till och med det hyperallvarliga korridorsmötet vi hade en gång i månaden, trots att det var fruktansvärt tråkigt, att folk gillade att diskutera petflaskkorkar i timtal och att man inte fick prata. Man kände i alla fall lite samhörighet med de andra utbytesstudenterna under utbytandet av uttråkade blickar.

Alla i 3WD